Till vardags promenerar vi sträckan Stadshuset - Triangeln - Pildammsparken - Möllevången tre morgnar i veckan. Det är jag, maken och väninnan. Under en timme hinner vi gå oss svettiga och prata mycket.
Vi avhandlar det amerikanska valet, vi förmedlar tips om nya serier och läsvärda böcker, vi förundras över kroppens underbara förmåga att själv-läka, vi förbannar orättvisor och främlingsfientlighet, vi stannar upp och pekar på hägern som upptäckt att vi sett den och därmed lyfter för att flyga till andra sidan parken, vi noterar att outtröttlige (eller oförbätterliga?) mannen med den personliga tränaren är på plats i parken som vanligt, vi förfasar oss över gamla envisa föräldrar men slätar lika snabbt över då vi inser att sannolikheten för att vi själva blir precis likadana är mycket hög. Då går vi tysta och eftertänksamma en stund tills konversationen tar fart igen; Har ni sett att det släppts biljetter till en bra jazzkonsert på Malmö Live? Vilket datum? Det funkar! Bokar du? Jag swishar!
Säga vad man vill om att bo i stan men ett mer aktivt vardagsliv blir det definitivt när "allt" finns runt hörnet och ingen någonsin behöver köra någonstans. | 
